Red Hat 4.1 på fabriksgolvet

Året var 1997 och jag jobbade på IT-avdelningen på en tillverkande industri.

Det var den vanliga sortens oglamorösa IT-slit: rensa papperstrassel i skrivare, installera om trilskande Windows 95-datorer på löpande band, konfigurera Novell NetWare-nätverk och hålla liv i datainsamlingssystemen som loggade produktionsmaskinernas körcykler och driftstopp ute i fabriken. Dagarna tillbringades med att uppfinna nya svordomar för Windows 95, blåskärmar och korrupta registerfiler.

En helt vanlig vardag ute på fabriksgolvet kom en kille från produktionen fram till mig. Han räckte över en bränd CD-skiva utan något fodral.

"Red Hat Linux 4.1", sa han. Han tyckte att det var ett operativsystem jag borde prova.

Man-sidor och Modelines

Jag tog hem skivan och installerade. På den tiden var Linux inte en installation med tre klick och ett grafiskt välkomstfönster. Det tog åtskilliga timmar av intensiv läsning i man-filer och HOWTO-dokument innan systemet ens gick att använda.

Att få igång det grafiska gränssnittet XFree86 krävde att man manuellt räknade ut och knappade in klockfrekvenser och Modelines i XF86Config, med den ständiga oron att en felaktig horisontell synkfrekvens faktiskt kunde bränna sönder CRT-skärmen på skrivbordet. Att få ljud ur ett Sound Blaster 16 ISA-kort krävde manuell koll på byglar, IRQ 5, DMA 1 och IO-port 220 innan OSS-drivrutinerna gav ifrån sig ett knäpp.

Men det fanns något häpnadsväckande vackert i all den där friktionen:

Felen gick att lösa. När något gick sönder fanns det en loggfil i klartext, en felkod med mening och källkod bakom. Det fanns inga ogenomträngliga binära svarta lådor som kraschade utan förklaring.

På dagarna slogs jag mot Windows 95 på jobbet. På kvällarna och helgerna fördjupade jag mig i Linux.

Incidenten med Windows NT 4

På fabriken hade vi ett intranät som kördes på en dedikerad Windows NT 4-server med Microsoft Internet Information Server (IIS). En dag havererade webbtjänsten totalt. Inget svarade, tjänsten vägrade starta och felsökningen gav ingenting.

Företaget hade ett supportavtal med Microsoft, så min chef sade åt mig att ringa deras officiella support för att få hjälp att reda ut kraschen.

Jag ringde upp, väntade och förklarade felet i detalj för teknikern i andra änden. Efter att ha lyssnat en stund konstaterade de krasst:

"Det där gäller serverprogramvara. Server-support ingår inte i ert vanliga grundavtal. Det kostar extra per ärende."

Och det var inte billigt. Det var en svindyr summa bara för att få prata med någon om ett system vi redan betalat licens för.

Jag sade att jag var tvungen att stämma av med min chef innan vi godkände debiteringen. När jag berättade vad de sagt brast chefen ut i ett skratt och skakade på huvudet:

"Japp, det där är Microsoft i ett nötskal."

Han godkände kostnaden, vi betalade och några timmar senare lyckades Microsofts tekniker få IIS att svara igen.

Apache kliver in

Två veckor senare inträffade nästa krasch på samma NT 4-server.

Jag gick in till chefen och sade: "Låt oss testa att sätta upp Apache på en Linux-burk i stället."

Morgonen därpå serverades hela fabrikens intranät av Apache på Linux, helt gratis på öppen källkod. Det krävde inga dyra supportavtal, inga licensnycklar och inga omstarter vid varje liten konfigurationsändring.

Och maskinen bara gick. Den tuggade på dag ut och dag in, vecka efter vecka, månad efter månad. Ingen på hela företaget märkte någon förändring, förutom en enda avgörande detalj: intranätet svarade alltid blixtsnabbt och kraschade aldrig mer.

Noll Windows och noll huvudvärk

Under åren som följde använde jag Windows mindre och mindre, tills det försvann helt ur mitt liv.

I dag har jag noll Windows-maskiner i min drift och noll huvudvärk.

Folk i bekantskapskretsen frågar mig fortfarande ibland om jag kan hjälpa dem att fixa deras Windows-problem. Mitt svar är numera alltid detsamma: "Nej, googla det själv." Jag hjälper min mor, och det är exakt hela omfattningen av den Windows-support jag ägnar mig åt.

Vill man ha kontroll, förutsägbarhet och verklig sinnesro i sin digitala tillvaro kör man Linux.